Det var en gång "En svensk klassiker"

Längre versionen.

Cykling: Vättern runt. 300 km. Går att klara utan groteskt mycket träning. Kan bli förjävligt jobbigt om det är regn och blåst (som det var när jag körde) och då är det mer en utmaning för hjärnan än för kroppen. Det tog många timmar för mig att ta mig runt. Kändes typ som ett halvt liv passerade i tid. 30 mil är LÅNGT. Tar typ aldrig slut. Asfalt på asfalt på asfalt. Inte jättekul, men som sagt, man tränar huvudet mer än något annat.

 

Löpning: Lidingöloppet. 30 km i kuperad terräng. TIPS: kom inte till Lindingloppet utan en hel massa mil under bältet. Jag sprang mitt första Lidingölopp med endast hockeyträning i bagaget och efter loppet kunde jag inte gå nedför en trapp på en hel vecka. Men detta Lidingölopp för just Klassikern gick bra och jag hade en tid på runt 2 timmar och 40 minuter. Ok tid för 3 mil i terräng.  

 

Simning: Vansbrosimmet. 3km där sista kilometern är motströms. Detta klarar de flesta och alla tycker detta är den lättaste delen. Först 2 km kan man typ flyta då det är medströms. Jag simmade/flöt/höll mig levande i 14 grader fukking iskallt älvvatten så inte f*n tyckte jag det var speciellt lätt nej. TIPS: våtdräkt som du ska ha testsimmat i innan. Annars kan det börja....ehhh...skava på fel ställe, typ precis vid reproduktionsorganet. Inget mer Vansbrosim för min del. EVER!

 

Skidor: Vasaloppet. The big one. 90 km på längdskidor. Herrejävlar vilken utmaning. Jag dundrade iväg på denna 90 000 meter långa resa med endast 2 mil skidträning totalt(!). Ja, jag vet, så gör man inte, men jag var ung och hade stark tro på att jag kunde ta mig igenom alla fysiska utmaningar. Det gjorde jag förvisso, men det var det värsta jag gjort i form av fysisk utmaning i hela mitt liv och så kommer högst troligt förbli. Jag har inget minne överhuvudtaget av de sista 15 kilometrarna. När det var ca 3 mil kvar så tog jag en paus och en funktionär tyckte jag såg "lite tagen ut" och bad mig besöka sjukhustältet. Det gjorde jag och dom sa "du är färdig nu, du bör avbryta omgående". Nåt om att en tå skulle förfrysa och att jag "borde träna mer till nästa gång" och liknande. "Visst, jag bryter", svarade jag och gick ut och spände på mig skidorna igen och körde sista 3 milen. När jag kom i mål så skulle man ta av sig tidtagningsprylen man hade på vristen. Det gick inte, jag kunde inte böja mig. Ryggen var som en enda stelnad muskel. Jag föll handlöst ner i snön och där blev jag liggande. Sen vaknade jag upp i en varm dusch. Det tog mig nästan 20 år innan jag försökte igen. Eller jag kom bara igenom träningsdelen (ca 70 mil totalt) och sen fick jag halsfluss och doktorn sa "om du kör Vasaloppet i ditt tillstånd riskerar du din hälsa för resten av livet". JahajadetsägerduminsannHerrDoktorn. Jag valde att inte köra. Antagligen ett bra beslut. Jag kommer dock köra Vasaloppet igen någon gång i mitt liv.